Att den marknadsfundamentalistiska Alliansen ville avveckla Arbetslivsinstitutet så fort som möjligt kom ju inte som en direkt överraskning för oss bortskämda löneanställda samhällsparasiter eftersom ALLT i den borgerliga människosynen går ut på att förringa och förneka näringslivets och arbetsgivarnas ansvar för att människor drabbas av arbetsskador och sjukdomar av alla möjliga slag på sina arbetsplatser.

Den borgerliga Alliansen hade ju redan långt innan valrörelsen 2006 deklarerat att man ville avveckla både Arbetslivsinstitutet och Integrationsverket.
Detta, jämte kraftigt bantade anslag till Arbetsmiljöverket, ska stärka statens finanser med 1,5 miljarder kronor, menade den borgerliga regeringen.

Vilket innebar att man fick 1,5 miljader kronor att dela ut till de redan välbeställda genom avskaffande av fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, sänkning av arbetsgivaravgifter, utbetalning av bidrag i form av "RUT-avdraget" mm.

"Det är ett oerhört tungt besked för mig och alla anställda på Arbetslivsinstitutet", "Medarbetarna här har varit besjälade av att bidra med sådan kunskap som andra ska ha nytta av i sitt arbetsliv", sade dåvarande generaldirektör Mikael Sjöberg i ett pressmeddelande och tillade: "Men jag känner också stark oro för vad som kommer att ske med forskningen och kunskapen som finns här" och menade att att viktig forskning kommer att gå till spillo.

Självklart är det för att tysta icke önskvärda forskningsresultat som regeringen beslutade om nedläggning av Arbetslivsinstitutet.
Ett forskningsinstitut vars brutala stängning var ett panikartat hafsverk där eftertanke och framförhållning lyser med sin frånvaro.

Internationella forskare protesterade mot nedläggningen. Industrin protesterade. Citeringsgraden (att institutets resultat åberopas) från ALI var högre jämfört med artiklar från svenska universitet. Ändå lade man ned. Vad forskade ALI om och vilka resultat lades fram?

Fakta/Arbetslivsinstitutet
Arbetslivsinstitutet var ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor. På uppdrag av regeringen bedrev institutet forskning, utveckling och kunskapsförmedling. Forskning bedrevs inom områden som bland annat arbetsrätt, hälsa och ohälsa i arbetslivet, integration, arbetsmarknad och sysselsättning. Institutet bildades 1995 genom en sammanslagning av det tidigare Arbetsmiljöinstitutet, Institutet för arbetslivsforskning och delar av Arbetsmiljöfonden. Institutet fanns på sju olika orter i landet och hade omkring 400 anställda.

ALI hade bland annat ett tvärvetenskapligt forsknings- och utvecklingsprogram: "Kön, arbete och hälsa", med mål att skapa förutsättningar för att minska segregationen på arbetsmarknaden. Man strävade efter att förbättra arbetets organisation för att nå verklig jämställdhet och för att undanröja ohälsorisker som hänger samman med könsskillnader i kvinnors och mäns arbetsvillkor.

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin angav som skäl för Arbetslivsinstitutets nedläggning att ”forskning inte ska detaljstyras politiskt, utan bäst utvecklas i konkurrens”. Han sa också: "Att forskning bedrivs vid universitet och högskolor tycker jag är den rätta ordningen.” En intressant synpunkt eftersom det finns flera statliga institut som bedriver forskning. Enligt Littorins ordning torde därmed Smittskyddsinstitutet stå på tur för att konkurrensutsättas. Eller kanske Brottsförebyggande Rådet?

Littorin ville inte se en politisk dimension i forskningen. Och det har på sina håll mumlats om att ALI utfört socialdemokratiskt beställningsjobb. Då förbiser man det faktum att studier från ALI t.ex. visat på sambanden mellan omorganiseringen av den offentliga sektorn och ökad sjukfrånvaro. Under 90-talet drabbades främst kvinnor hårt av nedskärningarna i offentlig sektor. Ett stålbad som iscensattes av just Socialdemokraterna.

Självklart var regeringen orolig över hur sjukskrivningsproblematiken belystes. Forskare på ALI hade otroligt nog fräckheten att studera sjuknärvaro, i en tid när synen på sjukskrivningar enbart skulle handla om den enskildes ansvar och lättja. Man tog fram fakta kring det faktum att särskilt barnskötare, lärare inom grund- och förskolan och personal inom vård och omsorgssektorn faktiskt går sjuka till sitt arbete.

Kanske var det all den samlade kunskapen om effekterna av en arbetstidsförkortning som var ALI:s akilleshäl? Där en kortare arbetsdag och mer tid för livet, borgar för en ökad jämställdhet?

Förut var ALI:s material lättillgängligt och fanns för nedladdning på institutets hemsida. Idag är det däremot en omständlig och tidskrävande procedur att söka efter rapporter som spridits ut på andra institutioner. Om materialet alls finns vill säga. Har man tur att hitta rätt får man betala för att få det.

Den verkliga anledningen till att man genomförde nedläggningen av Arbetslivsinstitutet är naturligtvis att man helt enkelt skiter i om vanligt folk drabbas av arbetsskador, far illa och dör eller blir sjuka av sina jobb, för det gynnar storföretagen att de kan strunta i sådant.

Det är gammal känd borgerlig syn på vanligt småfolk – de är mindre värda än slaktdjur. Det räcker att läsa Edmund Burkes, den klassiska konservatismens fader, bok (Reflections on the revolution / 1790, finns numer även på svenska), där det klart sägs attt vanligt folk är värdelös pöbel och att det endast är den ädla överklassen som har något värde. Samma åsikter låg bakom högerns alla försök att stoppa allt som demokratiserade Sverige, allmän rösträtt, kvinnlig rösträtt, allmän och god skola för alla etc. etc. Nu travar den nya regeringen på i samma gamla fotspår: Vi skiter väl i pöbeln”.

---

Internationella protester mot nedläggning av Arbetslivsinstitutet 1 juli 2007 strömmade in från alla håll och nådde till slut stormstyrka. Utländska forskare rasade mot beslutet, som inte bara drabbar svensk arbetslivsforskning, utan som också får konsekvenser globalt.

Det sammantagna intrycket är att det internationella forskningssamfundet chockats. De var förvånade och ledsna och tyckte att beslutet var obegripligt och sorgligt. Sveriges rykte i den internationella forskarvärlden kommer att få en allvarlig törn, var en samlad bedömning.

Svensk arbetsmiljöforskning upplevs ligga i absolut framkant. Institutet har varit en juvel i Sveriges akademiska krona under många år, skrev Nigel Haworth, professor vid Aucklands universitet på Nya Zeeland.

Från Tyskland beskrevs Arbetslivsinstitutet som det mest kända och välberyktade institutet i världen när det gäller arbetslivsforskning. Harvardföreträdare menar att Arbetslivsinstitutet utgör ett ”best-practice example” av arbetslivsforskning.

Professor Maurizio Manno, Neapels universitet, menar att Sverige upplevs som standard för Europa och övriga världen när det gäller samhällsvetenskap. Han menar också att en nedläggning av institutet inte bara kommer att skada arbetslivsforskningen i Sverige utan i hela världen.

Steven Deutsch, professor vid Oregons universitet, säger att Arbetslivsinstitutet var värdsledande på att sätta standarden och föreslå modeller för bästa möjliga arbetsmiljö.

I ett flertal inlägg framhävs att Arbetslivsinstitutets forskning ofta citeras samt att den spelat en viktig roll i att faktiskt förbättra arbetslivet. Wolf Heydebrand vid New Yorks universitet menar att de flesta handelshögskolor i USA och runt om i världen använder resultat från svensk arbetslivsforskning i egen undervisning och forskning.

Att Sverige finns bland de länder som ratificerat flest ILO-konventioner relaterade till arbetsliv och arbetsmiljö har haft en positiv inverkan i världen menar professor Akio Shigematsu vid Arbetlivsuniversitetet i Japan. Sverige har haft en ledande roll i många diskussioner på vägen till ratificering.

Att Sverige och Portugal nu blir de enda länderna utan ett arbetslivsinstitut framhävs av många. Och ska Sverige förlora möjligheten att påverka i de internationella nätverken och som Arbetslivsinstitutet i alltid deltagit i?

Nätverket WORKS, Work Organisation and Restructuring in the Knowledge Society, menade att en nedläggning av Arbetslivsinstitutet hotar viktigt EU-samarbete på arbetslivsområdet. Institutet upplevdes ha en oersättlig roll och ge ett ovärderligt bidrag till ett flertal nätverk och pågående forskningsprojekt.

Men.... det skiter man som sagt fullständigt i eftersom man vill slippa vetenskapliga forskningsrön som motsäger den nyliberala och marknadsfundamentala ideologin. Att genomföra sina självupptagna och förutfattade tankegångar är viktigare än att bygga ett samhälle på vetenskapliga fakta.