Innehåll Charlies egna grupper Boogie, Blues, Southern Rock Charlies Sajberhem

Lynyrd Skynyrd fanset nummer ETT !
Boogiekomp dåren
Beatles fanset nummer ETT !
Tedde "jazzar" vidare
Southern Rock drummer in action !
"Pojan" in action
Some Southern Rock and Roll pickin´going on !
Willie drar ett solo

  När man så äntligen hade "muckat" från lumpen hösten -75 så var man ju på grund av flera månaders
ofrivilligt "boogie-celibat" och med påföljande mycket svårartade "abstinens", naturligtvis tvungen att
starta upp en ny svängig boogierockgrupp igen,,, lira måste man ju bara göra för att överleva.

Av en händelse träffade jag "Willie" som jag kände lite från skoltiden, när jag var nere och handlade
revbensspjäll i Westerberg:s Livs i Aneby. Vi började snacka lite löst och allmänt om musik och bestämde
att vi skulle försöka sparka igång en grupp. Jag ringde till "Tedde", en polare i Eksjö som jag lirat lite till och
från med tidigare och han var naturligtvis intresserad av att lira bas med oss. Sedan satte vi ut en annons
i Smålandstidningen efter en trummis, och den nappade självklart "Pojan" genast på och så var plötsligt
Bernard Jenkins ett fullbordat faktum och fick äntligen se dagens strålande ljus och erövrade omedelbart
det Småländska höglandet i allmänhet och Nässjö i synnerhet med full stormstyrka !

Namnet Bernard Jenkins hade vi "snott" från en låt som Eric Clapton har skrivit och som han lirade under
tiden han spelade med John Mayall´s Bluesbreakers. Dessutom ville man ju precis som en av förebilderna -
Lynyrd Skynyrd - gärna ha ett "dubbelnamn", fast till skillnad från Leonard Skinner så betvivlar jag å det
starkaste att verklighetens Bernard Jenkins var gymnastiklärare.
(se Lynyrd Skynyrd för mer djuplodande info)
  Southern Boogie tajm !
Charlie and Ted
Rock´s your
socks off !
Ted och jag var polare sen tidigare och hade i ett ögonblick av saligt enastående
inspiration och sedvanlig musikalisk kreativitet skrivit den tragiskt nog på vinyl aldrig
utgivna bluesboogie-världshitten "Mississippi River" !

"I´m Going down,,,,(taratatatatara), To the Mississippi River",,,(taratatatatara),,,,

Ja,,,vadårå,,, 12 takters jäsig bluesboogie,,, vått ells,,,, isser änny åltörnitiv ?

Av någon mycket hemlig-mystisk och för mig fullständigt outgrundlig anledning visade det sig klädsamt nog att vi tre "gitarrister", alla lirade på kopior av Gibson SG Modeller !
Och inte nog med detta ! Vi envisades även alla tre med att knyta schalar och snusnäsdukar var vi kom åt på gitarrerna och runt halsarna !
Måste ju i alla fall ha sett väldans fräckt ut från publikens grodperspektiv så att säga!

Vi körde en osedvanligt lyckad blandning av Status Quo och eget material.

  Efter mycket knepande-knåpande och finmekaniskt idogt pysslande med att "tejpa" ihop ett gammalt trasigt och utslitet kasettband från våren 1976 som gått av på ca: 5-6 ställen, så kan jag härmed mycket stolt och inte lite högfärdigt äntligen redovisa följande eminenta låtar/spelordning från vårat hejdlöst- hejdundrande framträdande på den i "Gamla stan" så vackert belägna "Krusagården" i Eksjö:

BERNARD JENKINS. LAJV ÄT KRUSAGÅRDEN VÅREN 1976. (Fjutjuring: "The Gibson SG Copies Gang".)

1.Gotta catch a train
(R.C.Jansson)
2."Introduktionsboogie"
(Bernard Jenkins)(presentation av bandet under sedvanligt jäsigt boogiekomp)
3.Don´t waste my time
(Status Quo)
4.Amor Vincit Omnia
(T.Sandstedt)(betyder: "Kärleken besegrar allt")
5.Paper Plane
(Status Quo)
6.Why do you treat me
(lugntung blues)(Skriven av?)
7.Boogie 69
(instrumental)(Skriven av?)
8.Yes I did
(T.Sandstedt)(Willie?)
9.Köttfärs i mammas öga
(Bernard Jenkins)(se fotnot* nedan för närmare klargörande!)
10.Johnny B Goode
(Chuck Berry)
11.Dust my Broom
(Elmore James)
12.Can´t do things I want to
(R.C.Jansson)
13.Status Quo Potpurri: Railroad/Slowtrain-riff/Trumsolo/Roadhouse Blues/
The "Thing"/Mad About The Boy/Railroad
(Trad.arr Bernard Jenkins)

14."Spånboogie i A"/ alt. "Charlies Boogie" /alt. "Come on everybody"
(Bernard Jenkins)

Extranummer: Status Quo potpurri version nr 2..
(Trad.arr Bernard Jenkins)

Fotnot*.
"Köttfärs i mammas öga" var ett svar på den tidens(i Bernard Jenkins ögon) "flummiga" grupper
som kunde stå i timmar och harva på ett och samma ackord, och där ingen spelade i samma tonart, takt,
eller på något annat rimligt vis gav lyssnarna några som helst ledtrådar till att dom lirade i samma grupp.
Och eftersom även Bernard Jenkins självklart ville "ge sken" av att bestå av "kompetenta, kunniga och
seriösa musiker" som kunde spela annat än bara "dessa simpla, förhatliga och högst omusikaliska 3 ackords
låtar", så snickrade vi utan någon som helst antydan till skam i våra kroppar raskt ihop en alldeles oerhört
"avancerad" musikalisk läckerhet på ett par rappa röda minuter. (fast det tog nog inte ens så lång tid vill
jag minnas) Sålunda spelade vi i varsin tonart och i lite olika takter och hastigheter allihopa !
Personligen tyckte jag ju självklart att det lät för "Dj.....t", men om jag nu har tolkat resonemanget från
dom sakkunniga musik-"förståsigpåarna" riktigt, så måste det ju ha varit jätte skickligt gjort av oss.

Nåja,,, allt var ju mest menat som ett skämt och en liten bitsk men ändå på sitt vis kärleksfull "känga" till
alla "fisförnäma" och förment "kunniga-skickliga" musiker som alltid "rackade ner" på Status Quo och allting
som inte var "avancerat" nog för deras ytterst högt "utvecklade" och "förfinade" smak, och som till råga på
allt "elände" spelades med hjärtat i stället för med hjärnan och kalkylatorn i högsta hugg. End Fotnot.

Tidstypisk musikanekdot:
Förutom musikaliskt mycket utvecklande träningspass och hårda pressande turneér med Bernard Jenkins,
så slank man emellanåt helt osökt in på ovan nämnda "Krusagård", dels för lite improviserat socialt
samkväm, men framför allt för att få den unika möjligheten att delta i dom numera kultförklarade:
"Status Quo Headbangers-ball orgierna" som där försigick helt bakom "lyckta dörrar" och helt utan
insyn från den mycket undrande, uppskrämda och ytterst misstänksamma "Svenssonmenigheten".
Ja det var tider det ! Där kunde nämligen stå allt ifrån 50 pers och uppåt, alla iklädda i slitna blå jeans,
och riva av världens grymmaste "luftgitarrboogieorgie", allt medans Status Quo:s "Caroline" gick på full
speta på stereon ! Vid ett tillfälle i Oktober -74 så diggade jag så frenetiskt att jag halkade på en
trasmatta, "stod på arselet" och lyckades bryta höger handled ! Då är man minst sagt hängiven !

  Efter det att jag hade "hoppat av" Bernard Jenkins så körde dom andra grabbarna på "tre man" ett tag och skördade ytterligare framgångar i rockbranschen. Så småningom hittade dom en ny gitarrist - bytte namn till Armada - och inte långt därefter "cuttade" dom sin första vinyl tillsammans med två andra band från Nässjö: Nämligen inga mindre än Nässjös eget superba svar på Status Quo: Pax Romana !
Samt naturligtvis dom mycket eminenta jazzmusikerna i "Georg Håård´s Jazzgrupp".

  Instrumentering:

Tungt drivande boogietrumtakter:
"Pojan"

Gungande boogiebasgångar, pumpa-pumpa, och skönsång:
Tedde

Seriös musikalitet och mycket flinka gitarrsolon:
Kjell-Åke(Willie)

Obstinat boogiekomp och högst otillbörliga men glada tillrop:
Tjalle Himself
 

Southern Rock party !
Bernard Jenkins rockar
arselet av Norrboda Folkets Hus.
Idolerna backstage !
Svettiga Rockidoler.
(och nej,,, det är INTE blod
som "Pojan" har över sig !)
Old  Time Rock And Roll !
Lajv ät Pigalle i Nässjö
Ted änd Charlie "in äctjön".

 
The Stage is ready to Rock & Roll !
 


Läs skvallerpressens tidningsartiklar om Bernard Jenkins bejublade framrädanden !


   

Innehåll Charlies egna grupper Boogie, Blues, Southern Rock Charlies Sajberhem

Knep och Knåpyrajt:

Sir Charles Production.Inc
Kontakta webmaster 
Kontakta Webmaster 
Skriv några rader i gästboken
Skriv ett par rader i Gästboken
Du är besökare nr:

sedan starten 2001